Speltest av Fuska-nu

Handling / story / vad man gör i spelet
Jag är återigen inbjuden på lite tårta till prinsessan Peach. Men denna gång har jag sällskap av inte bara Mario utan även Luigi och Wario som också känner sockersuget. Inte allt för långt bort, uppe på slottets tak har Yoshi somnat sedan 64 versionen. Jag grabbar kontroll över Yoshi... sen bär det av, och jag måste instämma att det är skönt att vara tillbaka. Med Mario och hans efterhängare känns det bättre än någosin att trippa fram mellan de olika banorna... och inte minst få anta mig Bowser som jag gjort så många gånger förut. Med de nya karaktärerna i spelet kommer det en rad nyheter kan vi dra som en kort och simpel slutsats. Nu har alla varsinn special-egenskap när de tar diverse föremål som trillar ur de frågetecken märkta lådorna. Som exempel så är det bara Wario som skiftar kroppsvävnad till metall, och det är Mario som får den vingprydda kepsen.

Vad jag tycker om spelet
Till skillnad från ovanstående är det inte så många mer förändringar, dvs. om du inte räknar med 30 nya "Power Stars" att samla på dig, och slottet har nu förtiden blivet totalt översållat av kaniner som var och en är ägare av en nyckel. Nu kommer vi in på den mest intressanta nyheten i spelet. Med de uppsamlade nycklarna låser du upp dolda mini-spel, alltså desto fler nycklar desto fler mini-spel. Mini-spelen som är tänkta för lite kul då och då utanför äventyret kan lika gärna få dig att glömma Peach och Bowser totalt. Underhållande spel som drar nytta av DS'ens rörlighets-känsliga skärm på ett extremt bra sätt. Det är väl aldrig fel att hänga på casinot tillsammans med Luigi?, eller rulla gigantiska snöbollar med Wario. Underhållande men inget som helst behovs befriande.

Mario i 3D på två skärmar och några nya vänner. Funkar det med endast de små bonusarna för att kännas nytt igen. Dessvärre inte... visst är det kul att få utforska den redan utforskade trädgården och alla dess träd med nya karaktärer. Jag ville ju att Nintendo skulle göra ett nytt Mario spel i 3D till dubbelskärmen... nej så blev det inte, och så blir det förmodligen inte heller *tyvärr*. Grundkonceptet är bra och fungerar precis lika bra som första gågen på min 64, då jag blev kär i Mario på riktigt. Mario och vännerna klarar tyvärr inte inta DS med ett gammalt spel. Han var sin bäst med originalet Super Mario 64, det var den riktiga glansperioden. Vi kommer nog inte få uppleva den förräns "Mario 128" släpps till Revolution.

Betyg till spelet
Grafik - 7: Bra, men tyvärr inte så mycket mer. Spelkänsla - 6: Styrkors funkar, analogt regerar. Ljud - 7: Nästan lika underbart som sist. Hållbarhet - 5: Mario, Wario, Luigi & två gånger.

Även om spelet verkar bättre på alla sätt och vis, så är det ändå tråkigt med en direkt rippning tillsammans med lite extra av allt... det håller inte.

Totalt: Mini-spelen regerar!