Speltest av Kigsz

Handling / story / vad man gör i spelet
Ännu ett klassiskt Zelda spel. Det andra till Nintendo 64, som efterföljer jättesuccén Ocarina of Time. Ocarina of Time kom ut 1998 och Majora’s Mask kom ut år 2000.
Det hela börjar fridfullt med att kameran panorerar till Link,
som spelar sin Ocarina och rider på sin häst (Epona).
Friden störs abrupt av en smygande gäst. Kaos urartar och Link ”tappar” bort sin älskade häst.
Man får då kontrollen över Link i denna ljuva, pastorala skogsglänta. Man rör sig snabbt mot ett hål i marken och faller snabbt däri. Där förlorar man kontrollen över Link och en videosekvens spelas upp framför dina ögon.
Väl nere i hålet, som Link landar i och överlever trots det höga fallet, ser man Skull Kid. Denna ankliknande varelse som har stulit Majora’s Mask.
Han är så trevlig, och förvandlar en helt oväntat till en Deku. Link blir förvirrad, under tiden passar Skull Kid och hans två féer på att smyga därifrån, snabbt och tyst.
Skull Kid stänger dörrarna efter sig, och då blir en irriterande, och kaxig fe kvarglömd. Denna fe kommer att hjälpa, påpeka och störa dig genom hela spelet. Med lite intelligens kommer man snabbt ur Skull Kid’s grotta, men man har dock aldrig chansen att återvända, så bevara tiden där nere.
Väl uppe får man träffa en maskförsäljare, som har tappat bort just Majora’s Mask och ber dig hjälpa honom att hitta den igen.
Du accepterar, och som tack bryter han den förfärliga ”Deku-förtrollningen”, som du blev utsatt för. Det är nu spelet börjar på riktigt. Ditt mål är alltså att skaffa tillbaka Majora’s Mask från Skull Kid, och samtidigt förnedra honom skadar inte. Under spelets gång träffar du på en del vänner, men fler fiender. Mot dessa fiender har du din stora samling av masker till hjälp.
Varseler som du träffar på är bland annat: Dekus, Gorons och Zoras. Dekufolket bor i skogarna, Goronfolket lever i bergen medan Zorafolket föredrar havet. Din häst (Epona), som du tappade bort i början, återfås ett tag in i spelet på Romanis Ranch.

Vad jag tycker om spelet
Spelet är en härlig blandning av Ocarina of Time, och det bästa man hade i grafikväg i början av detta århundrade. Eftersom spelet är ganska så likt Ocarina of Time, med samma karaktärer, monster m.m, så kan en trogen Ocarina of Time-fan rata Majora’s Mask.
Men eftersom jag själv spelade Majora’s Mask före jag spelade Ocarina of Time, så tycker jag inte att det gör något.
Den har alla finesser som ett Zelda spel kräver, och lite till. Det som är lite synd är att man bara har 3 dagar (inte riktiga, utan Zelda dagar) på sig att klara spelet, sen störtar Månen ner, och krossar Jorden och dess invånare.
Om man känner sig lite pressad, tidsmässigt, är det bara att använda sin trogna Ocarina för att åka tillbaka i tiden eller till och med sakta ner tiden. Om man dock är uttråkad, och tycker spelet är långdraget så kan man snabba upp tiden också.
Där är totalt fyra Tempel i detta spel (ett i skogen, ett i vinterbergen, ett i vattnet och ett i öknen/bergen).
Alltså finns där lika många Bossar, med ett jämt antal Minibossar också. Nackdelarna i Majora’s Mask ligger dock inte i manuset, utan mer i uppbyggnaden.
Som jag har nämnt tidigare så är det väldigt likt Ocarina of Time, på gott och ont. Grafiken kan svikta emellanåt, men det är sånt man får räkna med på ett sådant ”gammalt”.

Betyg till spelet
• Grafik: Tyvärr så är grafiken dålig på vissa ställen. Ibland blir gubbarna för kantiga och livlösa, tydliga buggar märks och det ser inte så verklighetstroget ut. Men detta är dock bara i vissa tillfällen. I andra tillfällen har Nintendo överträffat sig själva med att göra, levande och trevliga miljöer, som bara är så fina och prunkande. Därför får grafiken en stadig 8 av mig.
-Grafik: 8

• Spelkänsla: Näst intill perfekt. För att vara ett så pass ”gammalt” spel glänser det fullkomlig om spelkänslan. Det är vissa ställen i spelet där man knappt kan slit sig från skärmen, man vill se mer, uppleva mer, slå fler fiender. Dessa stunder är det gott om i Majora’s Mask. Att bara ha möjligheten att ”slippa” vara Link för ett tag och kanske transformera sig till en Goron är riktigt bra. Så spelkänsla får en trevlig 9 av mig.
-Spelkänsla: 9

• Ljud: Klassiskt Zelda ljud. Passande musik när man är i staden, men ändå tycker jag musiken i träsket är den mest passande. Verkligen inlevelsefullt, med inga undantag. Klassiska Ocarina of Time toner kan även plinga till, men det är inget man tänker på någon längre tid. Trevligt ljud, trevliga miljöer. Ljud får alltså en 10 av mig.
-Ljud: 10

• Hållbarhet: Hållbarheten på detta spel är ungefär lika bra som hållbarheten på vilket annat Zelda spel. Visst finns där alltid något att göra när man har klarat sista bossen, men det är oftast inte lika mycket som på vissa andra spel.
Bara utmaningen att samla alla féer i de fyra Templen i spelet är jobbig, men ger så småningom resultat. Särskilt i sista Templet, där du får ett gigantiskt svärd som tack. Annars är det ganska likt Ocarina of Time, med sina tävlingar, utmaningar, lekar och samling av Hjärtbitar.
Så för att vara rättvis i min bedömning ger jag hållbarheten en 8.
-Hållbarhet: 8


~Fakta om spelet~

-Namn: The Legend of Zelda: Majora’s Mask
-Släpptes år: 2000
-Konsol: Nintendo 64
-Spelare: 1
-Utvecklare: Nintendo
-Zelda spel, i tidsföljd: Nummer 6
-Sånger att samla: 13, varav 10 preliminära