Speltest av Jonte_C

The Legend of Zelda: The Wind Waker

När jag för första gången prövade detta spelet i en spelbutik i stan där jag bor, var jag redan beredd på hur grafiken skulle se ut. Jag hade sett bilder på internet och kollat på trailers, och ärligt talat kunde jag inte fatta hur det skulle bli bra. Denna japanskt teknade grafikstil med dessa stora ögon och huvuden. Men när jag satt där med konstrollen i handen kände jag något annat. Det var faktiskt inte så hemskt ändå, trots att jag var van att se link som han ser ut i Ocarina of Time och Majoras Mask. Men spelet var okej. Så jag köpte det, vilket jag inte skulle ångra. Under fyra veckors tid framöver satt jag i min säng dygnet runt, framför min TV, och spelade The Legend of Zelda: Wind Waker för full rulle. Jag hade snart klarat ut hela spelet och var på spelets andra omgång. Jag hade vant mig vid den anorlunda grafiken och jag älskade spelet. Men en sak gorde mig bekymrad, när jag klarat ut det för andra gången. Varför så kort? frågade jag mig själv. Jag kom och tänka på Ocarina of Time, som jag spelat så ofta i många år. Jag kom och tänka på hur långt det spelet var. Fem tempel, och innan det Deku Trädet, Dodongo\'s Cavern och valen Jabu-Jabu. Som stort Zelda-fan kändes speltiden mycket liten i Wind Waker. I det här spelet fanns endast fem tempel, och dessa var inte direkt någon utmaning för en erfaren spelare.

Men trots detta är glädjen i Wind Waker stor. Utanför dom fem templen ligger nämligen många tropiska öar, vilket spelet egentligen är byggt på. Så snart du klarat så långt att du kan segla fritt på havet i din pratande båt, The King of the Red Lions, får du en rad andra möjligheter. Som att du kan ge dig ut på havet och samla bitar till din sjökarta. Du kan hitta hemligheter, hjärtdelar, skatter och hälsa på din gamla vän Tingle från Majora's Mask. Och Fairy-fontänerna finns kvar också, som nu befinner sig på små, enformade öar i olika delar av det stora havet. På hemön Outset Island bor Orca, en gammal svärdman, som ger dig gratis svärdlektioner när du vill, och spelet bjuder på en massa annan fri underhållning.

Istället för en Ocarina, använder du i Wind Waker istället en liten stav som kallas Wind Waker. Med denna kan du bland annat styra vinden, teleportera dig, och till och med ibland styra andra personer. Ljudet från de gamla Zelda spelen lever också kvar, och i första templet kan du t.ex höra det morrande ljudet från Dodongo's Cavern.

Sammanfattning vis är Wind Waker inte lika bra som dom gamla Zelda spelen, och bara värd en nia i poäng enligt mig. Trots allt är The Legend of Zelda: The Wind Waker ett otroligt bra spel, med många möjligheter och erbjudanden. Kanske snäppet barnsligare än de andra spelen, men ett klart måste för en Zelda-älskare.