Speltest av Fuska-nu

Handling / story / vad man gör i spelet
Spelet börjar med att vår käre prins skall "invadera" fiendens territorium i letandet av en passande souvernir. Efter att ha slängt sig genom några hinder och slagit ner ett antal svärdsviftande persier med sitt fina, böjda svärd, når prinsen äntligen ett ställe där en blänkande dolk ligger. Den lyser i blått, och prinsen tar upp den med girighet i blicken. Ajdå. Han tar sig tillbaka till palatset och visar stolt upp dolken för sin far sultanen, som tycker att det är en bra souvernir. Sultanens så kallade rådgivare, som är mycket, mycket mysko, vill att prinsen skall ge dolken till honom. Prinsen gör naturligtvis inte det. Sedan föreslår denna rådgivare att prinsens dolk borde förenas med en artifakt som hittats. Prinsen tycker inte att det är något fel med det, och börjar föra dolken mot det stora timglaset. En ung kvinna skriker åt prinsen att inte göra det, men det är försent. Dolken förenas med timglaset och en våg av någon slags energi går genom rummet och förvandlar alla till sandmonster. Wie! Det är den grundläggande storyn. Nu skall vi prata om prinsens olika färdigheter.

Vad jag tycker om spelet
Förutom sitt svärd har prinsen den fina, blå och självlysande dolken till hands. Denna använder han på många sätt. Det är nämligen inte bara ett häftigt stridsredskap. När prinsen roar sig som bäst genom att t.ex. slänga sig i rep kan saker och ting gå illa. Du kanske råkar slänga iväg dig åt fel håll, vilket resulterar i att prinsen faller 30 meter och bryter benen, vilket har följden av att en GAME OVER-skärm kommer upp. Ingen gillar Game Over-skärmar, så därför använder prinsen sin dolk på ett finurligt sätt. Ifall du håller in en speciell knapp aktiveras tekniken "Rewind", vilket låter dig spola tillbaka tiden. Nu är inte döden så morsk längre, då du kan lura honom/henne/denne/detta så mycket du vill. Det är faktiskt mycket underhållande att (ifall man är grymm, som jag) se prinsen dö om och om igen, och bara fortsätta själva spelet efter några gånger. En annan av dolkens funktioner är att spela upp allt i slow-motion, mycket användbart i strider. Du kan också bland annat använda dolken till att så kallat "frysa" fienderna. Men istället för att bli till is blir de till någon slags seg sandklump som rör sig otroligt långsamt. Denna sandklump kan du sedan enkelt slå sönder med två slag. Prinsen lär sig senare nya attacker att använda mot de stackars sandmonstren, och dessa attacker är mycket underhållande. Alla attacker/tekniker kräver kraft från dolken, den har nämligen inte oändligt. För att få ny kraft måste du "suga upp" fallna fiender från marken genom att brutalt sticka dolken genom dem. Stridssystemet är dock inte så fantastiskt som man kanske kan tro, det är faktiskt riktigt enformigt, men det fylls ut av de roliga akrobatiksekvenserna.

Betyg till spelet
Spelkänslan är helt underbar specielt till ps2 det är som verkligt typ men jag har inte klarat mycket av det så jag ger grafiken en 10a.

Spelkänslan är inte så bra för att jag inte har en bra spelkänsla för den så jag ger den en 5a.

Prince of Persia: Sands of Time är överskattat, om du frågar mig. Ljudet är ganska undermåligt och spelet i sig är väldigt enformigt. Om man bortser från bristerna är PoP: SoT ett vackert spel som är roligt för stunden så jag ger ljudet en 10a.

Hållbarheten är inte alls bra eftersom att spelet är lite och kan klara spelet ut lätt så jag ger den en 5a.

/TK