Välkommen Gäst! Logga in eller registrera ett konto.

Logga in











Paper Mario: The Thousand-Year Door

GameCube
Paper Mario: The Thousand-Year Door
  • Genre
    Rollspel
  • Releasedatum
    12 november 2004
  • Utvecklare
    Intelligent Systems
  • Antal ägare
    168
  • Utvald recension
    -
  • Köp spelet!

Spelbetyg

Snittbetyg
Recensioner
9.5 8.8

Speltest av Kooshkai

Inskickad av Kooshkai den 30/01 -07 11:37

Handling / story / vad man gör i spelet
Väldigt få europér har spelat Super Mario RPG. Flera känner nog till Mario & Luigi-spelen. Eller Paper Mario till Nintendo 64? Alla är dom en RPG-serie, och det här är Marios fjärde rollspel och andra pappersäventyr. Här börjar spelet med att Mario får ett brev och en skattkarta av Peach, där det står att hon behöver hjälp med att hitta skatten som kartan leder till. Hon väntar på honom i Rogueport! Har man livet kärt, vilket Mario har, hjälper man kvinnor när dom behöver hjälp. I Rogueport syns dock ingen Peach till, däremot får Mario snabbt syn på en Goomba-tjej i slagsmål mot skumma utomjordingar (som visar sig heta X-Nauts). När Mario har hjälpt henne visar det sig att båda två är ute efter samma skatt, som Mario har kartan till. Därför blir hon Marios första partner i spelet. Senare får dom två reda på att skatten är 7 stjärnformade kristaller som är utspridda i Mushroom World, och att dom behöver dom för att öppna den Tusenåriga dörren, där den legendariska skatten finns! ...Som ni säkert kan fatta blir handlingen djupare och djupare längre in i spelet men här avslöjas det inget i förväg!

Vad jag tycker om spelet
I början trodde jag att det här skulle vara nån sorts remake av Paper Mario till N64:an, då introt börjar likadant. Efter redan 1 eller 2 minuter ändrar jag åsikt. Spelupplägget är likadant som i ettan, dock. Allt är upplagt i 8 olika kapitel (samt en prolog) som går ut på att få kristallstjärnorna (1 för varje kapitel) och till slut kunna komma till Skuggpalatset som ligger Tusenårsdörren (sista kapitlet). Varje kapitel består av strider, kluriga moment, en sabla massa humor och en eller flera boss(ar). Mario träffar på fler och fler partners som kan hjälpa honom att ta sig fram och även kan vara användbara i strid. På tal om striderna så är stridsystemet genialt till spelets fördel. Det har det klassiska rollspelsmomentet att turas om med att attackera, men allt är mycket mer avancerat. Fighterna sker, udda nog, på en teaterscen! Bakgrunden kan falla över en och ju bättre man slåss desto fler blir det i publiken. I publiken finns det fans och hulliganer som kastar föremål till och på en, men det kan förhindras genom att du trycker på X. För varje attack måste man göra ett kommando med kontrollen. Ett återkommande moment är att man kan trycka på A innan man slår för att göra mer skada och trycka på A eller B för att ta mindre skada när man blir anfallen. Det är inte lätt, men så snart man får upp timingen går det galant! När Mario får 100 stjärnpoäng(EXP) går han upp en level och kan välja vad han ska utveckla sig i: HP, FP(typ som mana) eller BP(typ som abilities). Jag ska kortfatta det i ett ord: KÖP!

Betyg till spelet
Grafiken får en välförtjänt 10:a. Dom otroligt fula linjerna som var lika vackra som min pappa klockan 4 på morgonen från Paper Mario 64 är som bortblåsta och bakgrunden är väldetaljerad och snygg! Det ser otroligt ut med pappersplatta, söta karaktärer i 2D som rör sig i en färglad 3D-värld!

Spelkänslan får också en 10:a. Det är kul bara att gå omkring i platserna och prata med folk, för deras dialoger ändras flera gånger i spelet. Stridsystemet är genialare än genialast och man har alltid ett litet sug efter att ta sig längre i spelet. Visst, ett hemligt extrakapitel hade i och för sig gjort det ÄNNU bättre...

Gosh, ljudet får ÄNNU en 10:a! Det är knappt något röstspel alls (bortsett från Mario, Peach och Bowser som ibland piper till) men karaktärernas dialoger är så bra att det inte behövs. Dessutom förstår man vilken dialekt dom har. Och musiken är superb och matchar omgivningen bra, allra bäst är dock boss-låtarna!

Gissa vad hållbarheten får? Just det, en 10:a. Det lär ta åtminstone 30 timmar att klara ut det första gången, och när det är klart väntar ett sidequest-system som påminner om The legend of Zelda: Majora's mask eller om man hellre vill se hur långt ner man kan komma i grottan Pit of the 100:ed trials? Dessutom kan man köra om spelet flera gånger utan att det blir tjatigt. Det är svårare att tröttna på The thousand-year door än att spela golf med stil!

Det här kan jag rekkomendera ugnsvarmt till alla som gillar rollspel och färglada Mushroom Kingdom!

Totalbetyg: 10 Ljud: 10 Grafik: 10 Hållbarhet: 10 Spelkänsla: 10