Speltest av Fuska-nu

Handling / story / vad man gör i spelet
• Inledning
Detta speltestet kan avslöja saker som du hellre vill ta reda på själv, därför varnar jag dig innan du läser igenom det. Spelets glädje kan gå förlorad när du läser igenom detta och sedan spelar spelet. Observera att detta gäller hela speltestet och att en del saker avslöjas senare i speltestet.

Spelinformation
Lanseringsdatum: 3 maj 2002
Genre: Äventyr, action och fantasy
PEGI: 3 år
Utvecklare: Nintendo
Utgivare: Nintendo
Språk: Engelska
Spelare: 1
Pris (augusti 2009): 200 kronor

• Början
Luigi har äntligen fått lite tur och vunnit ett slott, så han ringer direkt till Mario och de bestämmer sig för att åka dit genast. Luigi som går genom skogen märker snart att han har tappat bort sig, och kartan verkar inte stämma hur han än vänder på den. Tiden går, och han hittar inget. Förrens tillslut, så kommer han fram till ett stort slott. Det verkar stämma med kartan också. Men var är Mario? Han borde redan ha hunnit hit.

Luigi tar sakta ett par steg mot slottet, och blixtarna bara flyger omkring slottet som ser ut att vara hemsökt. Han öppnar med darrande fingrar dörren in till slottet, och kollar sig sakta runt i rummet. Då helt plötsligt dyker det upp ett spöke, Luigi som inte är direkt känd för sitt mod, hoppar upp i luften och skriker till.

Lika plötsligt dyker det upp en liten man med en dammsugare, och räddar Luigi från spöket. Ett par spöken till visar sig sedan också, och den lille mannen och Luigi flyr tillsammans ut. Det visar sig senare att denna lilla man är en professor som heter Elvin Gadd och bor precis i närheten utav slottet. Det visar sig även att han forskar om spöken, som även är hans favoritsysselsättning.

Luigi berättar om Mario, som har försvunnit. Professor Elvin Gadd ger då Luigi en dammsugare och en ficklampa. Detta för att kunna ta hand om alla spöken som finns i slottet och hitta Mario. Vem är det ligger bakom det hela? Luigi är inte heller känd för sitt mod, så hur kommer detta att sluta?

• Hur man spelar
Det man gör i spelet är att leta upp nycklar, som kan hjälpa dig till fler rum, och fler spöken, som kanske leder dig till Mario. På varje område som man kör finns det även ett bosspöke, som är starkare än alla andra spöken på det området.

Det finns tre olika sorters spöken, dessa är normala spöken, gallerispöken och Boo’s. Normala spöken ser olika ut allesammans, men är ofta väldigt enkla. Gallerispöken har rymt från galleriet och är ofta lite kluriga att fånga. Men dessa måste du fånga så Elvin Gadd kan göra dem till tavlor igen. Det är Boo’s som har fångat Mario, och du måste fånga alla Boo’s för att få reda på var Mario befinner sig.

När man kör finns det egentligen fem steg som man ska utföra på varje nivå. Steg ett är att besöka alla rum man kommer åt. Steg två är att suga upp alla spöken, så det inte finns några kvar på de områden du kommer åt. Steg tre är att spara med en Toad, om det finns en sådan. Steg fyra är att besegra bosspöket, så du klarar nivån. Sista steget är då att tömma dammsugaren.

• Kontroller och spelskärmen
L-knappen – Skjuta elementkrafter
R-knappen – Suga upp spöken
X-knappen – Sökläge
Y-knappen – Våningskarta
Z-knappen – Föremålslista
A-knappen – Utforska, öppna dörrar, visa nästa meddelande och välja alternativ
C-spaken – Rikta dammsugaren eller ficklampan
B-knappen – Släcker ficklampan
Styrspaken – Flytta Luigi

På spelskärmen finns det flertalet saker som kan vara viktiga, och ha full kontroll över. Där finns bland annat en hjärtsymbol, som visar hur mycket liv Luigi har kvar. När den mätaren noll så är det Game Over. Boo-räknaren visar hur många Boo’s du har fångat, vilket är viktigt att hålla koll på. Boo-radarn säger till om du närmar dig en Boo, med tanke på att det är dessa som kidnappat Mario så är det riktigt bra att veta om det finns någon i närheten.

Sedan finns det även en elementmätare, som visar typ och mängd av det elementspöke du sugit upp. Sist men inte minst, så finns det en pengavisare. Denna visar hur mycket mynt, lappar och guldtackor du har fångat.

Vad jag tycker om spelet
Spelet håller tyvärr inte upp till den nivån som jag gärna hade sett. Svårighetsgraden är alldeles för enkel, och grafiken är inte riktigt bra. Spelkänslan är på något underligt sätt riktigt härlig, och det är nästan där det positiva tar slut.

Det är härligt att Luigi fått lite plats, och jag ser gärna en uppföljare. Jag har alltid gillat Mario’s gröna vän (och nej, då syftar jag inte på Yoshi) ett steg mer än Mario själv. Tyvärr har det aldrig funnits något riktigt bra spel för honom. Även om stilen på detta spelet passar Luigi perfekt, med tanke på att han alltid varit rädd med mera, så når det inte hela vägen fram.

Spelet förlorar all sin kraft efter att man har klarat det en gång, och man sitter inte direkt och spelar det om och om igen. Däremot, så är de timmarna man spelar riktigt underbara och känslan utav att suga upp spöken är riktigt härlig.

Något som är ganska tråkigt är slutbossen, Bowser dyker upp utan någon anledning. Hade varit mycket bättre om det bara varit King Boo ensam, som man faktiskt kan ha förståelse för att han är slutbossen. Han passar mer in i spelet, och nämns ett par gånger tidigare. Men Bowser däremot, passar inte riktigt in.

• Positivt
Början av spelet är ett stort plus, handlingen där är riktigt grym. Nintendo klarar verkligen få till det här. Ser nog inget annat sätt som de skulle gjort det bättre på.

Spelkänslan når så högt så det blir en fördel, och jag gillar verkligen känslan utav att suga upp spöken med sin dammsugare.

• Nackdelar
Grafiken, miljön, svårighetsgraden, handlingen, slutbossen och hållbarheten. Ingenting utav detta är riktigt bra, och jag hade gärna sett att de uppdaterat alla dessa delar en hel del.

• Slutsatser
De timmar som man spelar spelet är det verkligen roligt, men tyvärr dör det där. Man kan inte spela detta spelet om och om igen och ha samma glädje av det som första gången. Spelet har en riktigt grym början, men där tar det också slut. Spelet saknar något som verkligen klarar av att ta toppen och säga att ”det här är riktigt bra”.

Jag rekommenderar detta spelet för er som är mellan 7-9 år gamla, och som bara älskar spöken. Förutom det, så är det nog inte många andra som kommer uppskatta detta spel.

Betyg till spelet
• Ljud
Karaktärerna i spelet pratar väldigt lite, vilket jag ser som ett stort minus. Hade varit roligare om Luigi sagt något mer än ”Hello?” och ”Mario?!”. Förutom det anser jag att speciellt dammsugaren låter riktigt bra. Även om det finns en hel del andra ljud som jag inte riktigt föredrar.

Det är förstås ganska vanligt att varken Mario eller Luigi säger så mycket i sina spel, men i detta spelet stör det mig lite då man valt en mellanväg. Luigi pratar lite (se exempel i stycket ovan), vilket är ganska irriterande.
Betyg: 6/10

• Grafik
Grafiken är bra, men kan bli bra mycket bättre också. Det är den klassiska Mario-grafiken. Det känns som Nintendo har försökt med lite mer avancerade grafikeffekter, men misslyckats. Blixtarna som syns runt spökslottet är extremt dåliga, och det är inte det ända. Grafiken är bara halvfärdig, och man borde lagt ner mer arbete här.

Nintendo är bara halvfärdiga med grafiken, och detta är något som de borde lagt ner mer tid på, eller inte satt upp så stora krav. Försökt att ta bort lite utav effekterna hos blixtarna runt spökslottet med mera.
Betyg: 4/10

• Hållbarhet
Spelet försvinner helt efter att man klarat det en gång. Det är möjligt att man klarar ta sig igenom Hidden Mansion också, men mycket mer blir det inte. Hade gärna sett att Hidden Mansion var annorlunda på en rad olika sätt, så man hade klarat av att spela igenom det också. Tyvärr så var det bara en liten skillnad och det gick snabbt och klara ut Hidden Mansion också.

Måste väl fortfarande säga att den tid som spelet räcker så är det riktigt bra gjort, och det är inte tid som man slängt bort helt i onödan. Men sen vore det bra om man kan förlänga spelet och fortfarande behålla samma höga standard.
Betyg: 5/10

• Spelkänsla
Spelkänslan är, trots ljud och grafik, riktigt bra. Jag vet inte hur, men jag måste säga att jag verkligen gillar känslan av att suga upp spöken. Hur overkligt det än känns att springa runt med en dammsugare och dammsuga upp spöken så tar spelkänslan ett stort steg här.

Något finns det alltid man kan klaga på. Öppna och gå igenom dörrar, något som både känns konstigt och är konstigt i detta spel. Vore mycket bättre om rummen var större och att man helt enkelt tog bort en del dörrar. Samt att rummen förändras lite mer mellan de olika omgångarna.
Betyg: 8/10

• Miljö
Detaljer är något som man bara hoppat över i detta spel. Skulle gärna vilja ha lite mer detaljer till de flesta sakerna. Miljön förstörs mycket tack vare detta. Bortser man från detaljer, så har de verkligen lyckats med att få till ett spökslott. Det har verkligen lyckats få fram den svarta miljön som ska finnas.

Måste nog ge lite beröm här, miljön är faktiskt ganska bra. De har lyckats få fram en svart miljö som fortfarande innehåller lagom mycket färg. Men om man ser tillbaks på alla de detaljer som jag anser de borde haft med, så sänker vi betyget lite.
Betyg: 5/10

• Handling
Spelets handling börjar riktigt bra, men där tar det också slut. Det blir alldeles för mycket bana för bana, och man får aldrig någon riktigt bra övergång mellan banorna. Varför behövde man egentligen gå tillbaks till proffesor Gadd och göra spöken till tavlor, kan man inte bara fortsätta tills man hittat Mario.

Även slutet har sin brister, då tänker jag mycket på Bowser. Lite tråkigt att han hoppar in i slutet, hade varit mycket bättre om Boo hade varit ensam som sista boss. Men jag gillar fortfarande början, finns nog inget bättre sätt som man skulle kunnat få till det på.
Betyg: 2/10

• Svårighetsgrad
Jag anser nog att det är lite för enkelt. Hade varit trevligare om man höjt svårighetsgraden ett steg och gett alla spöken lite mer liv och göra så de attackerar lite mer. Även om jag förstår att man gärna vill ha in nya spelare, så behöver Nintendo lägga in lite olika svårighetsgrader i sina spel. Det finns inget annat sätt som de kan behålla sin gamla spelare på som jag ser det.

Som sagt var, lite för enkel. Hade varit trevligt om man höjt svårighetsgraden något steg (observera att detta är ett betyg på hur jag tycker att svårighetsgraden var, om jag som exempel gett 10 i betyg så betyder inte det att spelet är jättesvårt utan att det är lagom svårt).
Betyg: 4/10

• Totalt

Inte värt pengarna. Man spelar igenom spelet en gång, och sedan är det bra. Detta är inte heller ett utav de spelen som man kan komma tillbaks till vid senare tillfälle och sätta sig ner och klara igen. Utan när man väl klarat det så är det slut, och man lägger undan spelet ganska omgående.

Även om det är ganska roligt att Luigi för en gångs skull kommit i centrum, så önskar jag att han hade gjort det i ett annat spel. Jag har alltid tyckt om Luigi ett steg mer än Mario, men detta spelet fick mig att ändra åsikt. Början av spelet var trevlig, men sedan tar det stopp.

Grafiken känns precis som till övriga Mario-spel, och det finns inget mer att säga om det. Spelet saknar det extra, som gör att det kan sticka ut och bli ett riktigt bra spel. Tyvärr.

Här kommer betygen en gång till så ni kan se över dem.
Ljud: 6/10
Grafik: 4/10
Hållbarhet: 5/10
Spelkänsla: 8/10
Miljö: 5/10
Handling: 2/10
Svårighetsgrad: 4/10
Totalt: 48/100