Välkommen Gäst! Logga in eller registrera ett konto.

Logga in











Kingdom Hearts: Chain of Memories

Game Boy
Kingdom Hearts: Chain of Memories
  • Genre
    Rollspel
  • Releasedatum
    6 maj 2005
  • Utvecklare
    Jupiter Corporation
  • Antal ägare
    62
  • Utvald recension
    -
  • Köp spelet!

Spelbetyg

Snittbetyg
Recensioner
9.3 8.6

Speltest av D__man

Inskickad av D__man den 26/01 -08 09:24

Handling / story / vad man gör i spelet
Kingdom Hearts: Chain of Memories tar vid precis där Kingdom Hearts till PS2 slutar.
Spelet börjar med en vacker öppningsscen, eller mja, inte riktigt de vackra PS2-animationerna från första spelet men för att vara ett GameBoy, så är det vackert.
Scenen visar Sora, Kalle och Långben som jagar Pluto.
En kväll ute i landsmarken där de springer, så kan inte Sora sova. Han stöter på en nisse i svart kåpa, som leder Sora och de andra indirekt till Castle Oblivion.
Väl där inne i Castle Oblivion så stöter du på denna svartkåpade figur igen. Han förklarar hur spelet fungerar.
Man har Kort som man använder för att ta sig till olika världar och låsa upp dörrar. Man använder även kort när du slåss. Du har ett kortset, eller "Card Deck" som det heter i spelet, varje kort representerar en attack/magi/summon/potion/ether, etc, etc.
Under spelets gång så kan du öka Soras Card Points; det representerar hur många kort du kan ha på ditt "Card Deck". Varje kort har olika sorters värde, därför kan de tar större plats.
För oss svenskar så blir Card Points en misslyckad förkortning, som används vid varje levelup. Ganska ironiskt.
Du kan öka två andra saker vid levelup.
HP - Det maximala antalet liv.
Och 'Sleights'. Sleights är en sorts combo som du lär dig.
De flesta abilitiesattacker som man lärde sig i Kingdom Hearts kan man även lära sig här, men här är det så sjukt mycket bättre att utföra dessa combos.
Antag att du ska göra Clouds 'Sonic Blade'. Då står det på beskrivningen av denna 'Sleights' att du måste ha 3 Attack Cards med summan 22-26.
Då ska du alltså ha tre stycken attack cards som du ska addera så det blir något mellan de två numren. T.ex. 9-8-6. (Nu var dessa siffror helt hypotetiska, jag kommer inte riktigt ihåg de exakta)
Ni kommer att förstå bättre när ni börjar spela det.

Vad jag tycker om spelet
Jag själv fann spelet för mesta dels underhållande!
Jag började spela detta spel direkt efter jag klarade Kingdom Hearts till PS2; det ångrar jag att jag gjorde.
Ni förstår, man spelar typ om varje värld som man besökte i Kingdom Hearts. Man upprepar själva storyn som hände i första spelet. Förutom ett undantag.
Alla de karaktärer som blev ens vänner i Kingdom Hearts; de har ingen aning om vem du är. Du lär även känna dem på nytt.
Men det är Castle Oblivions skarm. Man besöker bara världarna i sitt minne, man åker inte till dem igen.
Det är en ganska komplicerad men samtidigt ganska simpel. Men framförallt så är intrigen väldigt bra.

Fast det jag gillade bäst med detta spel är hur man slåss.
Tro det eller ej, men det är RTF(Real-Time-Fight) i detta Game-Boy, som de har gjort jävligt bra.
I Kingdom Hearts så är det bara att slå och se glad ut och "Oj, nu har jag tillräckligt med MP för att göra den abilityn".
Här är det helt annorlunda. Här är allt beroende på korten. Du måste planera dina fajter. Du måste lägga upp ett bra "Card Deck" för att enklast göra dina kraftfullaste Sleights.
Och man måste vara försiktig med Sleights, dock. För varje gång du gör en Sleights så försvinner ett av korten de korten som används. Så om du matar på med sleights, så kommer du slutligen inte ha några kort kvar, och då kommer det vara svårt att göra slut på fienden.
Du måste ha ett väldigt djupt engagemang för att kunna vinna de svåraste striderna.
För det finns en funktion som heter: "Card Break".
Har du högre summa av dina kort än din fiendes så bryts hans attack och din görs istället, men ni får se upp, för det är ömsesidigt, så de kommer att göra likadant på dig och det är förjäkla jobbigt ibland.
Men det är så sjukt underhållande.

Betyg till spelet
Grafik:
Full pott! Vackraste grafiken jag sett på ett Game Boy. Nu har jag iofs inte spelat så många andra spel, men jag kan nog garantera att detta spel är ett utav de snyggaste.
Det ingår även läckra cut-scenes - det är inte många GBA-spel som har det, inte sant?
Spelkänsla: Ännu en fullpottare! Det är så sjukt underhållande med alla strider. Jag själv har svårt för att grinda (döda för exp för att gå upp i level) men i detta spel, så var det relativt enkelt.
Ljud: Det var som tusan. Ännu en fullpottare!
Den komponerade musiken av Yoko Shimomura är fortfarande med oss från Kingdom Hearts + några extra komponerade låtar. Musiken är guld. Det är inget tal i dialogerna och cut-scenes - det är bara text. Fast det finner jag inte negativt, det är väldigt trevligt att läsa också. Men när de gör en attack, eller tar skada så gör de ifrån sig ljud. När man använder Kalle eller Långben-korten så säger Sora faktiskt deras namn. Och det finner jag mer än tillräckligt, med andra ord, guld!
Hållbarhet:
Vafalls? Vad är detta? En fjärde fullpottare?
Fast det vore inte så konstigt, med tanke på all god kritik den har fått av mig här.
Jag klarade spelet efter 52timmar. 52 timmar!
Man klarar Kingdom hearts på typ 15, eller 20 timmar.
Nu kanske jag har haft det igång i paus-läge, men det kan bara varit i några timmar. Nu kanske jag också är en dålig spelare? Men jag var ganska långt ifrån topplevel, level 80, tror jag, så klarade jag spelet.
Men -trumvirvel-, efter man har klarat spelet, så visar det sig att det bara var en story. Det var bara Soras story. Nu får man chansen att spela Rikus story. Vad var det som hände med honom under denna tid? Väldigt intressant att följa. Och det klarar man på betydligt lägre tid. Jag klarade det efter 10h.
Men det är ganska strong ändå. 60 timmars spelande på ett Game Boy-spel. Krävs mycket engagemang och vilja.

Men jag rekommenderar verkligen att spela detta spel för er som älskade Kingdom Hearts, som jag.
Nu ska jag spela Kingdom Hearts II utan att behöva se ut som ett frågetecken de första timmarna av spelet. (;

Jag ser nu att jag har skrivit på en hel del, jag hoppas ni finner det lika underhållande att läsa det, som det var att skriva det.
Jag slänger även in ett citat från Ansem:
"One who knows nothing can understand nothing."
Fare thee well.

Totalbetyg: 10 Ljud: 10 Grafik: 10 Hållbarhet: 10 Spelkänsla: 10