Speltest av Vaati_Neko

Handling / story / vad man gör i spelet
I vad som verkar vara en fridfull värld med lösta konflikter, visar sig dölja mer än Ike från Greil Mercenaries vetat. Som son till den handlingskraftige Greil och legosoldat i hans familjära grupp möter Ike många svårigheter än han hade trott när han först ville bli fullfjädrad legosoldat...

Under en till synes vanlig dag, med inte så märkvärdiga jobb, kommer plötsligt gruppens taktiker med ett brådskande meddelande: Crimea och Daein har gått i krig mot varandra. Greil Mercenaries får bråttom att undersöka gränserna för faror och plockar omedvetet upp någon av ädel börd - prinsessan av Crimea och därmed den sista överlevande i ätten, som nu är försatt i stor fara, jagad av soldater styrda av en korrupt kung...

I detta rollspelsliknande strategispel kan du göra det mesta som man väntar sig av genren - slåss mot fiender med olika units på en karta, ordna med supplies och dylikt. Men i detta spel finns det vissa olikheter. Eftersom Fire Emblem har en tendens att gå åt RPG-hållet, finns det inte här units att bygga och skapa, som i de flesta andra strategispel. Här möter du olika karaktärer med olika personligheter och kämpar för deras och din egen överlevnad.
En rolig bonus är att du efter en strid kan använda "Support" för att prata med de karaktärer som fått extra tillit till dig eller de som bara har fattat tycke för dig lite mer. Detta höjer era stats, och konversationerna är oftast ganska intressanta.

Vad jag tycker om spelet
Jag anser att Fire Emblem: Path of Radiance är det bästa spelet i serien, hatten av för Nintendo och Intelligent Systems för detta mästerverk! Jag har aldrig tyckt om strategispel speciellt mycket, men efter detta kommer jag nog alltid göra det; det här spelet fick mig verkligen att gilla genren.

Motivering? Det är bara så annorlunda, med en vag handling som tyder på fortsättning (vilket är ett gott tecken eftersom uppföljare till sådana serier brukar bli bra), och resten kan läsas nedan.

Betyg till spelet
Grafiken kan vara lite grötig ibland, men det har jag överseende med; speciellt eftersom sekvenserna är så bra gjorda och synkade (t.o.m. med de engelska rösterna) att man inte kan annat än beundra spelföretagens förmågor. På kartan rör sig karaktärerna mycket bra och smidigt.

Om man bara sätter sig in i handlingens röda tråd tror jag inte man får en bra känsla som håller i sig särskilt länge. Det stora är att det finns sidohändelser också, som att de många karaktärerna har olika, intressanta bakgrunder som du endast kan få reda på om du får tillräckligt hög Support level - och det kan ta ett tag.

Det finns röster i spelets få sekvenser, och de är väl medelmåtta, men inte direkt något man orkar klaga över. Bakgrundsmusiken under striderna går att lyssna på och många är riktigt bra. Ljudet är ibland lågt, men det går att ändra på.

Hur skulle ni reagera om jag sa att jag en gång spelade detta spel tre gånger i rad utan att tröttna märkbart? Med andra ord har detta spel en oerhörd hållbarhet för ett äkta Fire Emblem-fan.