Speltest av Vaati_Neko

Handling / story / vad man gör i spelet
Du spelar som en helt vanlig, ung duellant som bestämt sig för att åka med Duel Express tillsammans med dina vänner Yugi och Joey. Men medan du förbereder din lek, berättar Yugi några dåliga nyheter för dig; nämligen att hans Millenniumpussel är borta. När ni ger er ut för att leta får ni reda på att alla andra Millenniumföremål också saknas.
Allting verkar ha att göra med monstret Reshef, som blivit återupplivad av den onde Sol Chevalsky; som har något oroväckande bekant över sig...

Stärk din lek och duellera vilt mot människor överallt i YGO-världen! Samla alla Millenniumföremålen - och befria de egyptiska gudakorten från sten så att du kan besegra Reshef och Sol Chevalsky. Det är dags för duell!

Vad jag tycker om spelet
Olikt de andra Yu-Gi-Oh!-spelen jag har spelat, kan man här gå runt i världen som i ett RPG. Det finns många olika platser, dock är det en sak som stör mig... Storyn finns, men den röda tråden är så stor att man praktiskt taget kan gå vilse på den. Det mesta som händer, händer genom att Isis Ishtar berättar för en vad man ska göra, man går dit, slår duellanten och får Millenniumföremålet, och sedan går man tillbaka till Isis som berättar vad man ska göra sedan.

Jag har dock lite överseende med det eftersom det kretsar kring kortspelet i YGO. Men det är ändå synd att det är så "litet", om ni förstår vad jag menar. Jag själv behöver frihet i spel, så detta gjorde mig lite besviken.

Annars tycker jag om det väldigt mycket, det är roligt men ibland lite krångligt eftersom man ofta måste träna upp sin Duel Capacity och samla pengar för att köpa nya kort - det är också roligt såvida man inte måste träna upp för mycket då och då.

Betyg till spelet
• Grafiken är häftig och häpnadsväckande. Karaktärerna är små och söta. Något ännu trevligare är att karaktärernas ansikten i rutorna, under konversationer, ändrar känslor. Sådant brukar man inte se i spel som är relativt gamla, så allt som allt får grafiken en tia.

• Jag har inte mycket att säga om spelkänslan, mer än att den duger för mig. Man kan spela och spela bara för att få köra kortspelet, men ibland kan det bli tråkigt i längden eftersom det bara finns fyra att utmana flera gånger när man har slagit alla andra.

• Det finns mycket bra musik i YGO: Reshef of Destruction. Man kan sitta och digga medan man spelar kort, det är roligt. Och det är inga irriterande ljud som hörs under konversationer när texten rullar fram, det är nästan ännu bättre. Musiken är dock för pipig ibland, och det hade gärna undvikits. En sjua för ljudet.

• Jag har inte haft mitt spel så länge, så jag kan tyvärr inte kommentera så mycket här heller. Men det verkar se bra ut. Mitt spel är begagnat och har klarat sig ett bra tag, och ägaren av spelet, på konventet jag köpte det på, försäkrade att det var värt att spela det fler gånger bara för kortspelets skull.
Och jag litar nog på honom. En femma än så länge.