Speltest av calleanca

Handling / story / vad man gör i spelet
Bortom våra vildaste tankar ligger en värld, det liknar faktiskt våran vid vissa aspekter men samtidigt är den något helt nytt. Det är Tamriel jag pratar om. Tamriel är en kontinent på planeten Nirn som i sin tur är omringat av Oblivion som innehåller i brist på bättre ord världar som är bebodda av de odödliga daedra.

Men nu tillbaks till Tamriel, en kontinent på nirn som har fått smaka på en hel del skit igenom åren. Men sedan den mytomspunna hjälten Tiber Septim (som numera är känd som guden Talos) förenade Tamriel Regioner i ett imperium i sluter av den andra eran eller vid början av den tredje har det för det mesta varit fred. Men nu 433 år in i den tredje eran ska helvetet släppas loss.

I det tamrieliska imperiumets hjärta, cyrodiil (Regionen där spelet utspelar sig förövrigt) sitter en ensam man (eller kvinna beroende på vad din karaktär har för kön) i imperiumets fängelshålor och plötsligt så får han besök. Och inte av vem som helst heller för det är nämligen den nuvarande kejsaren Uriel Septim och hand Livvakter som har kommit på besök till din cell.

I början av spelet får du alltså skapa en egen karaktär. Välj mellan 10 olika raser som är Altmer (högalver), Dunmer (Svart/mörkeralver), Bosmer (Skogsalver), Imperials (Vanliga männsikorasen), Nords (Nordiska människor), Redguards (Västerns mörkhyade människor), Bretons (En slags halvalv med kraftiga magiska egenskaper), Orcs (Orcher, inte sagan om ringen orcher här utan trevliga men lite galna orcher), Khajiits (Kattmännsikor från Elsweyr) och Argonians (Ödlemänniskor från black marsh). Sen väjer du kön, hudfärg, hårstil, ålder, namn, ansikte etc. Sen när du äntligen kommer ut i spelet är du som sagt inlåst i en cell. en kaxig dunmer spelar översittare i cellen mittemot (Jag flinar bara eftersom jag vet att jag får döda honom sedan i spelet ((yes!)).

Men sedan hnder det något intressantare. Kejsaren av imperiet dyker upp med tre livvakter i din dunkla cell. Livvakterna vill helst ha dig ur vägen men Kejsaren hindrar dom och kommer fram till mig. Han påstår att han sett mig i sina drömmar och han talar om för mig att lönnmördare har dödat hans söner och att dom nu är efter honom och konstigt nog gick kejsarens flyktväg igenom din cell som egentligen ska vara tom på folk. Jahap, iallafall så följer jag efter kejsaren på flyktvägen en liten bit. Vi färdas genom gamla glömda gångar och grottor till vi kommer fram till en återvändsgränd.

En av kejsaren's högst intelligenta livvakt påstår att det är en fälla och det visar sig att han har rätt. Medan vi står framför kejsaren och mejjar ner lönnmördare dyker en annan lönnmördare upp bakom kejsaren. Men innan kejsaren dör får man sig ett samtal med honom. Han ger mig "konungarnas amulet"(Klitchigt va?) och säger att jag måste hitta han enda återstående son som har hållits gömd. Han är det sista med septims blod i sig och den enda som kan stoppa oblivions portar.

Så har alltså huvuduppdraget i spelet avslöjar sig tidigt. Det är den onde Daedric prinsen Mehrunes dagon som ligger bakom det hela. Genom att öppna magiska portaler över hela imperiumet har har lyckats skapa kaos på hela kontinenten eftersom det strömma ondskefulla bestar ur portarna. Det är så klart ditt uppdrag att hitta den sista arvingen med septims blod i sig och ge han konungarnas amulter så att han kan återskapa den magiska barriären som skyddar oss från oblivion och mehrunes dagon.

Men huvuduppdraget är bara en litet del av det hela. Du kan skita fullständigt i mehrunes dagon och istället bli lönnmördare för det är ju förbaskat mycket roligare. Eller varför inte bli tjuv, trollkarl eller bara allmän folkhjälte. Oblivion är ett fritt spel där du kan levla din karaktär, träna honom, göra honom berömd eller fruktad. Möjligheterna är många. Från askorna av ett imperium ska en hjälte stiga fram lyder en av spelets taglines. Vem bryr sig så länge jag får jävlas med imperiumet på värsta möjliga sätt?

Vad jag tycker om spelet
Spelet är av världsklass men har trots det sina brister. Världen är stor men långtråkig efter ett tag. Huvuduppdraget är spännande men enformigt efter ett tag. Det är roligt att levla tills man märker att man inte får ut så mycket man skulle vilja av det. Men inget spel är perfekt.

En väldigt bra och gränslöst rpg spel är just vad oblivon är även fast det som sagt har sina brister

Betyg till spelet
Grafiken får en 8a. Väldigt fin och detaljerad värld och får därför ett betyg mellan Vg och Mvg. Ett mvg skulle kräva lite bättre fysik, mer arbetade "textures" osv.


Spelkänslan får en 10a för det är ju spelkänslan som gör ett rollspel. Det heter ju rollspel för att man ska kunna ta en annan persons roll och det har oblivion lyckats med.

Ljud: Får en 7a. Härlig musik men tråkiga dialoger och ljudeffekter

Hållbarhet: Spelet är odödligt och kommer vara det tills nästa elder scrolls kommer ut. Oändliga möjligheter glimmar genom hela spelet + att det finns 2 expansioner och massa modifikationer att ladda hem. en 10a

Totalt: 9/10 =Mvg-. Bristen på användning av alla dina skills, samt den fattiga dialogen + andra små saker gör att spelet helt enkelt inte förtjänar toppbetyg

9/10 by Calleance