Välkommen Gäst! Logga in eller registrera ett konto.

Logga in















Oskar1990

Oskar1990

Offline

En 29 år gammal kille från Stockholm, Haninge Kommun
504XPMedlem sedan 27/12 2004, kl 22:26 Senaste besök 04/03 2007, kl 16:52



Presentation

Halo

Året är 2552. Mänskligheten har expanderat ut i universum, mycket på grund av överbefolkning. Miljontals människor bor nu utanför jorden på kollosinerade planeter. Den intigaste planeten är Reach, där koloniseringsskepp och stridsskepp tillverkas. Stridsskeppen tillverkas åt UNSC (United Nations Space Command). Reach som ligger nära Jorden är också centrum för vetenskaplig och militär aktivitet. För 23 år sedan tappade man kontakten med kolonin Harvest. Man skickade en grupp soldater för att undersöka varför kontakten hade brutits. Endast ett av de ivägskickade skeppen återvända, mycket skadat men med en del manskap i liv. De berättade att de hade möt ett utomjordiskt krigsskepp som utan svårigheter hade förintat deras armé.

Detta var mänsklighetens första kontakt med den utomjordiska grupp som senare blev känd som Covenant. Covenat är en samling olika utomjordiska raser som enats av sin religiösa fanatism. Covenanternas äldre förklarade människan som en skymf mot Gudarna. Och på detta inledde Covenanternas krigar kast ett heligt krig mot mänskligheten.

Efter att ha lidit stora nederlag och efter att många kollonier hade förstörts, etablerades Cole Protokollet av UNSC amiralen Preston Cole. Ingen farkost fick på något vis leda Covenat till Jorden. Så när trupperna skulle dra sig tillbaka var de tvungna att undvika alla Jord anknutna vektorer. Detta betydde att många fick göra oräknade hopp och skepp som riskerade att fångats var tvungna att självförstöras.

På Reach pågår ett hemligt projekt, SPARTAN-II projektet, där man skapar cyborg supersoldater. Soldaterna visade sig vara effektiva mot Covenant, men det fanns inte tillräckligt många för att de skulle kunna vända kriget.

De kvarstående SPARTAN-II soldaterna återkallades till Reach för att uppgraderas och de fick ett nytt uppdrag, att borda ett Covenant-skepp och ta reda på var Covenanternas hemvärld ligger. Två dagar innan uppdraget ska utföras attackeras och tillintetgörs Reach av Covenats. Ett skepp undkommer, The Pillar of Autumn, man hoppar blint ut i rymden för att försöka leda Covenant armén från Jorden. På The Pillar of Autumn finns den sista SPARTAN-II soldaten Master Chief John-117.
Det är här spelet tar sin början...
Och vill du veta vad som händer i det, ja då tycker jag att du ska spela värdens bästa FPS.


HALO HALO HALO HALO HALO HALO HALO HALO HALO HALO

Halo 2
Året är 2552. Covenant har brutit sig igenom Jordens sista försvars poster och belägrat planeten. Mänsklighetens öde ser mörkt ut. Men än finns det hopp, hoppet heter Master Chief.

Efter händelserna vid Halo så återvänder Master Chief och de andra överlevarna till UNSC hållet territorium. Hjältarna från Halo tar vid en cermoni emot medaljer för sitt hjältemod.
Mitt under cermonin attackeras skeppet av The Covenant. Det är här spelet tar sin början. Master Chief måste stoppa försöket att boarda skeppet och sedan bege sig till Jorden för att bekämpa The Covenant där.


HALO HALO HALO HALO HALO HALO HALO HALO HALO HALO

Halo, Installation 04 

Halo installation 04, en enorm ring med eget klimat. Den byggdes enligt 343GS analyser för att undersöka och stänga inne The Flood. Halo byggdes av "The Forerunner", vilka man inte vet mycket om.
Halo har också ett supervapen som kan skicka iväg en kraftig energipuls med en räckvidd på 25.000 ljusår. Vapnets funktion är att kunna stoppa The Flood från att sprida sig i universum.


När The Flood släpptes lös av The Covenant så aktiverades dess försvarsmekansim. 343GS, vars uppgift är att stoppa The Flood från att lämna Halo och försvarsrobotarna Sentinels blev då aktiva.

Av de byggnader och maskiner man ser på Halo kan man anta att "The Forerunner" var/är tekniskt överlägsna både människa och The Covenant. Halo hade legat oupptäckt i 101217 år innan "The Pillar of Autumn" kom ditt den 19 september 2552.

Ringen är runt 10.000 km i diameter och 22,3 km i bred. Den har ett Jord-liknande klimat och det kan ju ses som att människan tidigare har stött på "The Forerunner". Halo ligger mellan månen Basis och gasjätten Threshold.

Att det finns mer än en Halo stöder ryktena om att Master Chief kommer att besöka en ny ring i Halo 2. Kanske möter han där "The Forerunner".

HALO HALO HALO HALO HALO HALO HALO HALO HALO HALO






BUNGIE!!! BUNGEI!!! BUNGIE!!! BUNGEI!!! BUNGIE!!! BUNGEI!!! BUNGIE!!! BUNGEI!!! BUNGIE!!! BUNGEI!!! BUNGIE!!! BUNGEI!!! BUNGIE!!! BUNGEI!!! BUNGIE!!! BUNGEI!!!


Halo 2 recension

Uppdraget var slutfört. Den mäktiga utomjordiska ringen förstörd tillsammans med flood och otaliga covenantdrönare. Master Chief var mänsklighetens räddare, men alla visste att det bara var ett slag bland många. Kriget var långt ifrån över. Halo 2 tar sin början i omloppsbanan ombord på en av de rymdstationer som byggts för att försvara vår hemplanet.

Ingen har väl kunnat undgå att det handlar om att försvara Jorden denna gång, men det är bara början på ett helt fantastiskt äventyr som överträffar näst intill allt jag tidigare upplevt vare sig det handlar om spel, film eller böcker. Den enskilt största skillnaden rent berättarmässigt från föregångaren är att Halo 2 låter oss ta del av vad som sker bakom fiendens linjer. Redan i spelets introsekvens får vi se Master Chief hyllas tack vare hans enorma kämparinsats under det förra spelet, varvat med filmsekvenser där det covenantbefäl som var ansvarig för den havererade Halo-operationen istället stå till svars gentemot religiösa profeter och en brölande pöbel. Spelets introduktion är stark och låter dig som spelare ana att allt inte står rätt till hos covenanterna. De tycks plågas av något slags interna stridigheter. Och om det nu förhåller sig på det viset, vad är det egentligen som kokar under ytan? Firandet av Master Chiefs bravader i det första äventyret blir inte långvarigt då en massiv covenant-attack på skeppet han befinner sig på oväntat inleds och du som spelare kastas in i ett nytt episkt actionäventyr som kommer att ta dig till Kairo, ombord på fientliga slagskepp, obskyra rymdbaser - och en ny ringvärld.

I och med Halo 2 gör en rad nya fiender sitt intåg, vissa av dem avslöjar sitt fula tryne redan i spelets intro, medan andra låter vänta på sig. Största nyheten är de så kallade Brutes, en ras som fungerar som livvakter åt några andra nykomlingar, kallade Profeter. Brutes är fruktansvärt starka sällar och fläckvis beklädda med päls. Likt ursinniga stenåldersmänniskor brukar de klubbor som knäcker en skalle fortare än man hinner säga valnöt. Att avfärda dem som stora, dumma långsamma vore helt fel för Bungie har smidigt undvikit klyschorna och istället skapat en fiende som är lika starka som snabba, brukar distansvapen med samma säkra hand som de svingar sina klubbor och tillhör de absolut mest intelligenta bland covenanterna.

Profeterna de skyddar är däremot mer av en klassisk kliché och känns lite som genomonda versioner av Lucas gemytlige rymdgubbe Yoda. Gamla, rynkiga, förkrympta men visa och psykiskt oerhört kraftfulla. Profeterna fungerar som covenanternas överpräster och leder attacken mot människorna. För tillfället är de på särdeles dåligt humör efter debaclet med ringvärlden Halo, som de aldrig lyckades skaffa herraväldet över. I och med introducerandet av profeterna får vi också äntligen veta lite om varför de krigar mot människorna, lite mer om flood men framför allt lite mer om covenanternas allra innersta väsen och historia.

Storheten i Halo låg i den överlägsna kontrollen, variationen, strukturen och designen. Bungie har lyckats förbättra samtliga delar av spelet och återseendet med Master Chief blir ett oerhört kärt sådant. Han kan numera använda två handeldvapen simultant, vilket givetvis innebär en himla massa mer skjutande samt ett tiotal roliga kombinationsmöjligheter. Livsmätaren är borta vilket innebär att du är en dödens lammunge om energiskölden går i botten. En annan stor skillnad gentemot det första Halo är att byggnader och omgivningar nu kan förstöras. Gömmer sig en fiende bakom ett träd så spräng det och vad du än gör - ta inte skydd bland tunnor med okänt innehåll. Ett förlupet plasmaskott från fienden kan få det hela att brisera och flambera stackars Master Chief.

Skjutdonen i Halo 2 har setts över från grunden och inte ens de vapen som finns kvar från föregångaren fungerar på samma sätt. Den tidigare så värdelösa Needlern är nu ett fruktat vapen som fullständigt spyr ur sig dödliga nålar i ett rasande tempo. Assault Rifle har förvandlats till Battle Rifle, ett vapen som skjuter treskottssalvor och fungerar som ett mellanting mellan den gamla pistolen och just Assault Rifle. Pistolen har decimerats och det går inte längre att zooma in fienden med det och raketkastaren har fått målsökande raketer, ämnade för fordon. Såhär håller det på. Även fast man givetvis snabbt blir varm i kläderna om man spelat föregångaren, kommer det att ta en stund innan man lärt sig använda ens de gamla vapnen i spelet.

Ordet "ens" använder jag givetvis eftersom det också finns en hel rad med nya vapen i Halo 2. Främst är det nya covenantvapen som står på menyn där man bland annat återfinner granatkastare, strålgevär och en sprillans prickskyttebössa. Den stora grejen bland alla vapen är dock elites plasmasvärd som gjorde livet surt för Master Chief redan i förra spelet. Den som undrar varför covenanttrupperna springer omkring med närstridsvapen istället för rediga skjutdon behöver bara plocka upp denna ljuvliga pryl för att förstå varför. Det räcker med att peta på fienden för att livsgnistan ska glida ur denne och det är både snabbt och har en oväntat bra räckvidd. Håll bara ditt sikte över en fiende tills det blir rött - ett lätt tryck på R-knappen och allt är över. Till och med räckvidden är oväntat bra och man liksom sprintar till mot fienden i samma ögonblick man trycker in knappen. Det ser oerhört spektakulärt ut att stå på en hög avsats och dyka ned mot sin fiende och plötsligt nypa till så snabbt att denne bara hinner se en skugga i ögonvrån innan allt tar slut.

Även fordonen tar numera stryk och inte sällan slutar en intensiv strid med att man beger sig iväg på en Warthog som ryker, sprakar och nätt och jämt sitter ihop. Striderna är så finslipade att jag omöjligen kan komma på en enda detalj att vara missnöjd med. Om föregångaren var världsklass så ligger detta på galaktisk nivå. Atmosfären i Halo 2 är helt makalöst tät. Banorna spänner över massor av varierade miljöer både grafiskt och strukturellt. Storyn engagerar så till den milda grad att man omöjligen kan lägga sin kontroll ifrån sig och varje gång man tänker att det inte kan bli så mycket bättre, trappar Bungie upp tempot ytterligare.

Uppdragen har också blivit betydligt mer levande och helt gått ifrån föregångarens i grunden ganska enkla upplägg. Nu bryter skjutandet av med spelmoment som Ghost-rally längs söndersprängda motorvägar, fläskiga rymdstrider rattandes ett eget skepp och en adrenalinstinn Master Chief som utför fullständigt osannolika hjälteinsatser. Minnesvärda stunder finns det gott om i Halo 2, det är som ett smatterband av kissrysningar i spelsoffan. En klar favorit är bana två i Kairo, där spelet plötsligt får en strikt militärspelkänsla över sig. Enligt klassisk gerillataktik ska man med sin lilla grupp män föra strider i en stor stad och det gäller att verkligen spela smart för att kunna avancera gata upp och gata ned. Överhuvudtaget är Halo 2 betydligt mer utmanande än sin föregångare. På de två lägre nivåerna Lätt och Normal går det att bli skicklig och slå sig framåt likt en brunstig noshörning. Men så snart tumskruvarna vrids åt och svårighetsgraden ökas måste man verkligen börja använda hjärna och sina datorkontrollerade medspelare för att nå framgång.

Ska man bara se till det rent tekniska är Halo 2 faktiskt bara det näst mest grafiskt avancerade spelet vi sett till Xbox. The Chronicles of Riddick: Escape From Butcher Bay var före med normalmapping som ger spelets texturer ett makalöst djup. Lyckligtvis är Halo mer än så och levererar en aldrig sinande ström av olika miljöer, utsökt design och pompös inramning. Halo 2 är spelet där man kan stå på en sjaskig bakgata i Kairo och förbluffat titta sig omkring och känna att detta nog är det häftigaste man någonsin har upplevt. Allting stämmer, hela tiden och absolut ingenting har lämnats åt slumpen. Det gör sammantaget att Halo 2 grafiskt tar andan ur mig fullständigt och mycket välförtjänt belönas med vårat allra högsta betyg i kategorin grafik.

Föregångaren introducerade ett mycket ovanligt grepp inom actiongenren genom att största delen av tiden vara helt tyst i bakgrunden, sånär som på lite fågelkvitter och vind. När musik drog igång startade den oftast försiktigt och tog aldrig överhanden från det visuella. Halo 2 lever vidare i denna skola och sånär som på att ledmotivet begåvats med lite distade gitarrer känns stilen igen. Tystnad är ofta mycket mer påträngande och ödesmättad än ett ljudspår någonsin kan bli och det är märkligt att inte fler spelmakare bygger nyttjar detta. När musiken startar är det hela tiden väldigt passande stycken som sätter an en perfekt stämning, precis som det fungerade i Halo. Spelets röster är fortfarande av hög klass och både Jen Taylor och Steve Downes återkommer i rollerna som Cortana och Master Chief. Halo 2 är naturligtvis ett spel som främst låter puffrorna tala, men den dialog som förekommer är både välskriven och välspelad.

I övrigt har en fullständig renovering skett av allt från motorljudet på den numer klassiska warthogen till vapenljuden. Den nya sub-machine gun ger ifrån sig ett ettrigt smällande som inte alls har samma långa eko som man vant sig vid från originalet. Det är givetvis mycket mer realistiskt eftersom det man hör när man avfyrar ett krutbaserat vapen ger en våldsam ljudspik och ekot är vad man hör om man står en bit ifrån vapnet. Sammantaget är det nästan lika roligt att lyssna på Halo 2 som att spela spelet, vilket säger en hel del. Givetvis innehåller Halo 2 Dolby Digital-ljud vilket även denna gång skapar en sanslös känsla av inlevelse. Trots superba ljudkvaliteter kommer dock inte Halo 2 riktigt upp i samma klass beträffande surroundljudet som The Chronicles of Riddick som har det bäst mixade 5.1-ljudet vi någonsin hört i ett spel här på Gamereactor.

Förutom ett underbart äventyr är givetvis flerspelarläget med denna konsolgenerations bästa dödsmatcher vida förbättrat och för min egen del den egentliga anledningen till varför mitt Halo 2 kommer att snurra i min Xbox i minst två år framöver. De spelmekaniska förändringar som gjorts gynnar alla den bättre spelaren och skapar en mer krävande dödsmatchupplevelse på en högre nivå än i föregångaren. Livsmätaren är nu borttagen och kvar är enbart skölden. Detta innebär mindre assists och ett övertag för den bättre spelaren som efter en kort stund då skölden laddas upp igen är tillbaka på topp igen.

Banorna har också färre stora öppna ytor, vilket försvårar rejält för nesliga krypskyttar, banar väg för mer hektiska närstrider och höjer tempot i dödsmatchläget avsevärt. Med finns givetvis också fler fordon och alla nya vapen. Den verkligt stora nyheten i flerspelarläget är dock Live-stödet. Ända sedan det första Halo har spelare världen över längtat efter att få göra upp över nätet. Med Halo 2 är det äntligen möjligt, och det med besked. Klaner, röstmeddelanden, möjligheten att spela som spartansoldat eller covenant elite, detaljerade utseendemässiga tillval för sin figur, sanslösa mängder statistik och nedladdningsbara banor. Halo 2 kommer att bli det totala genombrottet för Microsofts onlinetjänst Xbox Live, och något som gör att mänskligt motstånd kommer att finnas tillgängligt dygnet runt bara några knapptryck bort.

Efter otaliga matcher via Xbox Live står det klart att spelet fungerar alldeles förträffligt. Minimalt med laggande, vettigt rankingssystem som kräver att man är bra på de flesta spelmoment, miljoner användare och mer statistik än någon någonsin kommer att behöva. Men allt är inte frid och fröjd och på Xbox Live märker jag för första gången ett tillkortakommande som faktiskt är att betrakta som ett irritationsmoment, om än marginellt. Spelets menysystem visar sig nämligen vara både rörigt och ineffektivt och det mesta tar längre tid än nödvändigt att genomföra. Det är bökigt att hantera sina vänner, det är krångligt att lyssna av meddelanden och flera saker känns ologiska. Detta är dock givetvis inget som påverkar slutbetyget, men nog hade man kunnat önska att menysystemet varit lika superpolerat som resten av spelet trots allt ändå är.
Ingen har väl på allvar trott att Halo 2 skulle kunna bli något annat än bäst. Men såhär bra vågade jag uppriktigt sagt aldrig tro på att det skulle bli. Storyn slår undan benen på mig och lämnar mig både upprymd och andfådd. Spelkontrollen är bättre än någonsin och de nya vapnen regerar. Banorna är storslaget varierade, underbart designade och vansinnigt läckra att titta på. Multiplayerstödet överträffar alla förväntningar och grafiken är såväl tekniskt som estetiskt bländande. Bungie har återigen skapat ett mästerverk


Grafik: 10
Ljud: 9
Spelbarhet: 10
Hållbarhet: 10
Betyg: 10/10

Plus:
Storslaget, atmosfäriskt, utmanande, spännande, oerhört snyggt och med en snudd på evig hållbarhet

Minus:
Något röriga Xbox Live-menyer




Bäst just nu

På PC
BF: Vietnam
På Playstation
Resedent Evil
På Xbox
Halo2 o SC: PT
På Game Boy
Många olika
På TV
Simpson
På Bio
???
På Film
Olika
På Nätet
Gamereactor.se
I Stereon
Lyssnar på MP3
Bok
OLIKA!!!!

Information

Riktigt namn
-
Rockstar Social Club
-
Medlem sedan
27/12 2004, kl 22:26
Steam
-
Senast inloggad
04/03 2007, kl 16:52
Hemsida
-
Antal inloggningar
301
Origin
-
Xbox Live
-
Skype
-
Playstation Network
-
Nintendo Network ID
-